25 april 2014 – El bocolo

Under Festa di San Marco den 25 april skall man ge en röd ros, bòcolo, (ännu ej helt utslagen) till sin fru eller flickvän. (Se tidigare inlägg om sedens ursprung.)

El bocolo kan ses som en metafor för Venedigs sköra tillstånd. De lokala venetianarna vill inget hellre än att kunna leva kvar i sin vackra stad men det blir allt svårare på grund av både slitsam massturism och dåligt styre av staden. Nu startar Gruppo 25 Aprile aktiviteter för att vända den negativa trenden på alla plan. Förhoppningen är att man den 25 april 2015, genom sina förslag på förändringar, kan visa upp en stad som är på väg att helas, så att att rosen, el bocolo, får slå ut och blomma länge.

På gruppens blogg står det: “How to define a “venetian”? It is not an issue of identity card but of lifestyle.” Så idag känner jag mig venetiansk!

I år symboliserades rosen av en gigantisk mänsklig bocolo på piazzan.

Video di Stefano Soffiato

Regata Storica 2013

Första söndagen i September varje år äger Venedigs Regata Storica rum. Detta är en mix av historisk parad och båttävling som har anor så långt tillbaka som till 1300-talet då doge Giovanni Soranzo arrangerade den första regattan.

Under regattan har man en parad längs Canal Grande med gamla båtar där alla är klädda i historiska kläder för att hylla när Cyperiotiska drottningen Caterina Cornaro kom till Venedig år 1489. Det markerade början på en period då Venedig räknades som en stormakt i sin del av Medelhavet

Andra delen av regattan är själva båttävlingen som är indelad i fyra grupper, juniorer (små pupparini med två åror), kvinnor (mascarete med två åror), män (caorline med sex åror) och sist mästarnas lopp som äger rum i gondolini, ett slags slimmade gondoler med två åror.

Det som utmärkte detta årets regatta, förutom att kusinerna Rudi och Igor Vignotto återigen vann gondolini-klassen, var att den historiska paraden valde att hedra den tyske turist, Joachim Vogel, som den 17 augusti tragiskt avled när en vaporetto kraschade in i gondolen där han satt med sin familj. Paraden stannade av under någon minut med lyfta åror och både åskådare och deltagare tystnade.

För underbara bilder från regattan besök gärna Faustos blogg:
Benedizione dei Gondolini 2013
Foto Regata Storica 2013
Regata dei Gondolini 2013
Foto delle Bissone

Regata Storica 2013 (Bild använd med tillstånd från Fausto Maroder)

Ferragosto

Idag firas högtiden Ferragosto i Italien. Ferragosto kommer från det latinska uttrycket feriae augusti, kejsare Augustus ferie. Kejsaren levde för ganska exakt 2000 år sedan och festen instiftades för att fira skördarna och skänka folket lite vila efter det hårda arbetet under sommaren.

Genom hela romarriket organiserades hästtävlingar och man tog dragdjur såsom oxar, åsnor m fl från fälten och prydde dem med blommor. Ursprungligen firades högtiden under nästan en hel månad för att sedan minskas ner till andra halvan av augusti. Numera firar man ferragosto bara den 15 augusti.

Högtiden blev även inkorporerad i den katolska kyrkan och man lät den sammanfalla med firandet av Jungfru Marias himmelsfärd. Oavsett av vilken anledning man firar ferragosto idag så stannar i princip hela Italien upp. Många beger sig ut från storstäderna för att slappna av och umgås med släkt och vänner.

Invånarna i Venedig skiljer sig inte från detta. Många lämnar staden och åker antingen till stranden eller upp i bergen för lite svalka under den heta augustimånaden.

Buon Ferragosto a tutti i miei amici!

Lido di Venezia

Längst ut mot Adriatiska havet ligger Lido di Venezia som i stort sett är en 11 km lång sandbank. Här hittar man Venedigs kanske mest kända strand som vätter ut mot öppna havet.

Ön består i huvudsak av tre delar. Malamocco, som ligger i mitten, var öns första bosättning och en gång hemvist för Venedigs doge. Lido ligger på norra sidan och här huserar bl a Venedigs Filmfestival i september varje år och man har även en liten flygplats med en grästäckt start – och landningsbana. På öns södra del ligger Alberoni där det bl a finns en golfbana.

Genom hela ön löper Gran Viale Santa Maria Elisabetta som är Lido di Venezias 700 meter långa huvudgata. Det är på Lido som Thomas Manns Death in Venice utspelar sig.

Nizioleti i Venedig

Vandrar du genom Venedigs gator kan du inte missa dem. På väggar och gathörn sitter skyltar som inte bara visar vilken “calle”, “campo” etc du går på just nu utan som också beskriver en viktig del  i den venetianska historien. Varje skylt har sin historia. Kanske är det en beskrivning av en viktig händelse eller en hyllning till en man, kvinna eller släkt som gjort något enastående.

Skyltarna målades för hand ofta på vit botten direkt på husen och man använde ett speciellt typsnitt i form av schabloner.

Campo Bandiera e Moro o de la Bragora är uppkallad efter de båda venetianska bröderna Attilio och Emilio Bandiera, som tillsammans med Domenico Moro, efter en tid i Österrike-Ungerns flotta (där pappan var amiral) bröt sig loss och bildade en motståndsrörelse som verkade för det som skulle komma att bli Italiens frigörelse. Det var ett led i de strömningar som ledde fram till Italiens födelse 1861. Bröderna fick dock aldrig uppleva detta eftersom de avrättades av österrikare redan år 1844.

Torgets ursprungliga namn var la Bragora vilket troligtvis betydde marknad. I övrigt är torget känt för att Antonio Vivaldi föddes i ett av husen den 4 mars 1678 samt att en elefant löpte amok över torget redan år 1819.

Ci vediamo…

Venedigs bevingade lejon

Den kanske mest kända piazzan i Venedig är Piazza San Marco och namnet kommer från den helige evangelisten Sankt Markus (it. San Marco). Han har varit Venedigs skyddshelgon sedan början av 800-talet, då två venetianska köpmän stal hans kvarlevor som var begravda i Alexandria och förde dem till Venedig.

Hans symbol var ett bevingat lejon och redan under 1100-talet har detta använts som symbol för republiken och staden Venedig.

Lejonet avbildas med ena tassen på en uppslagen bok med texten Pax tibi, Marce, Evangelista meus, vilket betyder Frid vare med dig, O Markus, min evangelist. Enligt en venetiansk legend var Sankt Markus på besök i den norra delen av Adriatiska havet då hans båt råkade in i en storm. Båten drev iväg och hamnade slutligen i den Venetianska lagunen nära Rialto. Under natten uppenbarade sig en ängel för honom i en dröm och hälsade honom med Pax tibi, Marce, Evangelista meus. Ängeln sade att Venedig skulle bli evangelistens sista viloplats och att de gudfruktiga invånarna skulle bygga en fantastisk stad där han kunde vila i frid. Tydligen krävdes det två venetianska köpmän för att se till att profetian uppfylldes även om de enligt legenden inte fick med sig Sankt Markus huvud som fortfarande vilar i Alexandria.

Lejonet ser man överallt på Venedigs gator och torg och den finns även återgiven på Venedigs bandiera. Flaggan är röd och gul (eller guld) med sex band och med det bevingade lejonet i centrum, en fantastisk symbol för Adriatiska Havets pärla!

Il primo esperimento di camera mobile

De första filmerna som togs med rörlig kamera var Alexandre Promios Panorama de la place Saint Marc pris d’un bateau och Panorama du Grand Canal pris d’un bateau. Båda två filmades i Venedig från en båt som åkte nedför Canal Grande.

Alexandre Promio var en italienskättad optikerassistent från Lyon som blivit så imponerad av bröderna Lumières filmkonst att han sade upp sig för att arbeta som kameraman för deras firma. Han reste världen runt och filmade på en mängd olika ställen, bl a Spanien, USA och Ryssland.

I Venedig 1896 tog han alltså de första filmerna med rörlig kamera och filmkonsten tog ett nytt steg i utvecklingen.

Tipset på detta inlägg fick jag från Walter Fanos blogg L’altra Venezia som är väl värd en titt!

Dagsfärsk läsning om film: AB, DN, DN, SvD, SDS, SDS

Inverno 1929

Adriatiska havet erbjuder inte alltid ett milt klimat. För drygt 80 år sedan, vintern 1929, låg isen så tjock runt Venedig att det sägs att man kunde gå från Fondamenta Nove hela vägen ut till Murano.

Io sono un retronaut…

Jag har alltid varit fascinerad av gamla saker och ju äldre jag blir desto mer fascinerad blir jag.

Trattgrammofoner med sprakande stenkakor, Chaplins och Buster Keatons stumfilmer, bakelittelefoner (utan tonval 😉 ), gamla emaljskyltar, Rai Kunimitsus klingor, karameller i glasskålar, mekaniska fickur, Beniamini Giglis röst, orientexpressen, Hokusais konstverk, gamla bilar, jättegamla bilar … ja listan kan göras lång 😀

Därför blev jag så glad när jag hittade de här gamla bilderna på staden som en gång var känd som La Serenissima…

Ci vediamo…

Fontego dei Tedeschi

Fontego dei Tedeschi (eller Fondaco dei Tedeschi på standarditalienska) ligger nära Rialto-bron vid Canal Grande.

Byggnaden uppfördes 1228 men fick återuppbyggas i början av 1500-talet efter en brand. Som namnet antyder utgjorde Fontego dei Tedeschi Venedigs germanska handelssäte och var ett mellanstopp för handelsvaror från Orienten som skulle vidaretransporteras till Alperna och nuvarande Tyskland. Venetianska republiken fick givetvis provision på handeln.

Foto: Fausto, Alloggi Barbaria

Byggnaden har fyra våningar. I botten var det lagerrum och ovanpå kontor. De två översta planen bestod av 160 inkvarteringar för handelsmännen. Kända konstnärer som Titian, Tintoretto och Veronese har smyckat in- och utsidan men inte mycket återstår idag.

Fontego dei Tedeschi är ungefär 10 000 kvadratmeter stort och har fram till nu varit huvudkontor för Posten i Venedig. Det är dock Benetton som äger byggnaden och de planerar tyvärr att använda den som varuhus. Det verkar som om de för närvarande ligger lite i tvist med staden om hur byggnaden skall användas och vem som skall betala vad om jag förstått rätt.

Tyvärr klottras det en hel del i Venedig och Fontego dei Tedeschi har inte blivit skonad. Häromdagen tog Stefano Soffiato, Matteo Secchi och flera andra från venessia.com saken i egna händer och visade på 10 minuter hur man kan rätta till detta.