Un paese vecchio e un paese per vecchi

Italien ligger idag i toppen över länder med högst medellivslängd inom EU. En italiensk kvinna kan förvänta sig att leva i 84 år; bara Frankrike och Spanien ligger före på 84,4 respektive 84,3 år. Den italienske mannen kommer att leva i 78,6 år och blir bara slagen av svenska män som idag har en medellivslängd på 79 år.

Tyvärr så ligger barnafödandet nästan lägst i Europa vilket har lett till att det finns 1,4 pensionärer på varje barn under 15 år. Ändå ökar befolkningen med i snitt 0,7% per år och Italien är nu det fjärde folkrikaste landet i EU med 12% av invånarna, mycket av befolkningeökningen beror på immigrationen.

Ni som läst min blogg vet att jag gärna skulle bättra på Italiens statistik genom att packa ihop familjen och dra söderut. Att få ha närheten till kulturen, språket, människorna varje dag är något av en önskedröm. Det som hindrar är egentligen det som är viktigast av allt. Familjen och vännerna. Principessa har alla sina vänner här. Hon har sin nonno och nonna och sin farmor och farfar här. Det är svårt att bortse från detta och bara flytta. Hur gör egentligen de som inte låter det viktigaste av allt hindra en flytt?

När jag var yngre var jag helt insnöad på Japan och trodde på allvar att jag skulle flytta dit (det var innan jag träffade Buonasera). I det hänseendet är ju kanske en flytt till Italien ingenting. Förr eller senare hamnar säkert Buonasera och jag där. Fast det är klart. Finns barn och barnbarn kvar i Sverige så lär vi nog stanna här. Det är väl detta som kallas ett I-landsproblem…

Hur det än blir med framtida bostad tänker jag njuta i fulla drag av livet som det är. För det är ett ganska privilegierat liv man lever ändå…

Ci vediamo…

Annunci

3 commenti

Archiviato in Familj, Italien, Minghetti, Vardagsliv

3 risposte a “Un paese vecchio e un paese per vecchi

  1. Denna ständiga längtan till detta land! Ja, någon gång måste jag prova på att bo där. Troligen blir det Ligurien för min del. Och vad hindrar mig då?? Tja, min särbo säger att han inte är tillräckligt “italiensk” och min 14-åriga dotter vill inte flytta, i alla fall inte till Italien. Mina föräldrar däremot, skulle följa med direkt! När folk frågar vad jag ska göra efter det att jag skrivit färdigt min avhandling brukar jag svara: “Då ska jag öppna ett bed&breakfast i Italien!” Jag tror inte de riktigt tror att jag är allvarlig. Nåväl, kanske går det att övertala särbon till slut och dottern är ju snart stor!
    Hälsningar Lotta (som gillar att Toni är tillbaka i Italien!)

  2. Pingback: L’Italia – il paese di bamboccioni «

  3. Och nu när det snöar för fullt i Göteborg blir ju inte längtan söderut direkt svagare. 😉

Rispondi

Inserisci i tuoi dati qui sotto o clicca su un'icona per effettuare l'accesso:

Logo WordPress.com

Stai commentando usando il tuo account WordPress.com. Chiudi sessione / Modifica )

Foto Twitter

Stai commentando usando il tuo account Twitter. Chiudi sessione / Modifica )

Foto di Facebook

Stai commentando usando il tuo account Facebook. Chiudi sessione / Modifica )

Google+ photo

Stai commentando usando il tuo account Google+. Chiudi sessione / Modifica )

Connessione a %s...